tøffe tider, men våren er i vente :-), ?

Det er lørdag ettermiddag. Lite søvn i natt, så avlyste cafe-møte med Elin. (Min storesøster - det der er en lang historie). Nikki er dårlig, kan ikke vente lenger nå med dyrlegen - men jeg er i tidsnød! Rapport som MÅ være i trykken til tirsdag - gjorde ikke så mye som jeg hadde tenkt på Røros nei, men ingen gjør jobben for meg så jeg får det igjen nå. Samtidig vet jeg at jeg er heldig som får jobbe med det jeg er interessert i, så dette er i sannhet dobbelt ja..

Martin er sjuk, og da blir det vanskelig å komme seg til dyrlegen. Drosje med hund med diarè? Neppe!

Til alt overmål er jeg invitert på dameparty i kveld. AK på jobb har en venninne som årlig inviterer til jentefest der de inviterte blir bedt om å ta med seg en venn som er ukjent for vertinnen. AK du er super! Jeg ble så glad for den invitasjonen! Nå gjelder det å bygge opp overskudd til å være med! (Tankefeltterapi :-) ).

Fikk så koselig hilsen fra Anne S i posten dag, med bilde av meg, Betty og Wenche + nydelige ord. Det er så sjelden jeg får den slags brev.

Jeg gjør meg noen tanker om før og no da. Min mor var fra Namsos, og besteforeldrene mine bodde der. Da jeg var lita gikk det brev i mellom bestemor og mamma flere ganger i uka. De brevene har jeg tatt vare på!
En skatt! Vi hadde ikke telefon hjemme (begynnelsen av 60-tallet), og da var det jo dette som var måten de kommuniserte på, smått og stort om hverdagsliv og større ting. Vi har mistet noe her, det er helt sikkert.

Jeg kommer tilbake med søskenhistorien. Før jul kunne jeg si at vi var 5 søstre samlet hjemme hos Solveig. Ka? Kordan?

Avslutter denne epistelen med siste del av Karin Boyes dikt: "Ja visst gjör det ondt....".

..svårt at vara oviss, rädd och delad,
svårt at känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra..
- svårt at villja stanna
- och villa falla

Då när det är värst och inget hjelper,
brister som i jubel trädets knoppar.
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i et glitter kvisstens droppar,
glömmar att de skrämdes av det nya,
glömmar att de ängslades för färden
- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen

Ta vare på dokk sjøl!

Ingunn